Nästa vecka startar vårens löpkurser för anställda inom Region JH, vill du delta, går du in på personalföreningens sida, där du som anställd kan anmäla dig till kurserna. Jag har två kurser, en för nybörajre samt en fortsättningskurs, båda startar tisdag 28/4, och består av 8 tillfällen. 
Jag tycker att det känns bra att genomföra kurserna, då det handlar om mindre grupper och all träning, samlingar etc. sker utomhus, så håller vi oss till de riktlinjer som finns, i alla tider och kanske framförallt dess,  är viktigt att vi håller i vår fysiska aktivitet, så välkommen du som är anställd i regionen, lär dig lite mer om löpträning, samtidigt som vi får frisk luft och gladare sinne :-)
Jag följer Folkhälsomyndighetens riktlinjer: Fysisk aktivitet är bra för folkhälsan, idrott och träning ska därför fortsätta, däremot kan aktiviteterna behöva anpassas för att minimera riskerna för smittspridning.
Utomhusaktiviteter: Fysisk aktivitet utomhus uppmuntras och innebär betydligt mindre smittspridningsrisk.
Kurserna genomförs utomhus, vi kommer att ha såväl träningen som samling och avslut ute. Självklart stannar man hemma om man känner sig sjuk eller har symtom, vi håller avstånd och på det sättet minimerar smittrisk samtidigt som vi gör något för vår egen hälsa. 
 

Det är mycket som hänt sedan sist jag skrev i denna blogg och det är mycket som händer runt oss just nu. Kanske vi lär oss något av den situation hela världen befinner sig, med coronapandemin. Det som jag och många andra upplever jobbigt är att vi inte vet så mycket, hur lång tid det här kommer att ta? hur länge ska våra föräldrar, och andra riskgrupper sitta hemma i karantän och undvika att träffa oss andra? När kan vi återgå till det normala? När kan vi fortsätta umgås i stora samlingar, gå på restaurang och konsert? Det hade varit så mycket enklare om vi hade ett svar ett målsnöre att ta oss över, om vi visste att den 1.a  juni, då är allt klart, då kan vi gå tillbaka till det normala, leva våra liv som vi är vana, gå tillbaka till jobbet, träffas i stora samlingar, öppna upp för löptävlingar etc.., men ingen vet och det är till stor del det som gör oss så osäkra och rädda. Vi är vana att veta, att förhålla oss till något att någon ger besked och svar.
Men, om vi tänker efter.. så är egentligen inget helt säkert, vi vet inte vad som händer imorgon, nästa vecka, nästa månad. Som idrottare har man gått igenom det många gånger, om än i mycket mindre perspektiv att ha en klar bild över hur saker och ting ska se ut, och så kommer helt plötsligt ett felsteg, ett fall, en sjukdom och det man satt upp raseras i ett ögonblick, träningsplaneringen måste justeras, söker svar - när jan jag börja belasta/träna igen, när kan jag tävla, ibland kan man få ett tydligt svar, det tar två månader, ibland vänta och se, känn efter och anpassa, och det är så kanske livet är. Vi måste anpassa oss efter saker som händer hur väl vi än har planerat, hur mycket vi än sätter upp en tydlig plan hur det ska se ut i framtiden, närmaste veckan, närmaste månaden, så kan vi aldrig veta säkert, jag måste anpassa mig efter omgivningen, det som händer runt mig och med min kropp, göra en ny plan om och om igen.. men om jag inte fortfarande har ett mål, så är det lätt att tappa fotfästet. Oavsett om jag måste göra om målet gång på gång, justera och ändra.
Så än vilken situation du befinner dig i, än vilken svårighet du har framför dig eller vad som känns jobbigt just nu, sätt upp delmål, små glädjeglimtar längs vägen, för vi vet alla att det kommer en ny dag med nya mål och möjligheter, det gäller bara att se framåt, anpassa och skapa nya möjligheter och målsättningar. Vi vet också att varje dag är värdefull och om vi kan se små glimtar i vardagen, gör det så mycket lättare att även se framåt. Idag ser jag fram emot att få komma ut på en lätt joggtur, sedan dricka mitt kaffe och bara finnas för en stund.
Även mina updrag har förändrats, jobb som blir inställt och arbetstimmar som blir färre. För min del skapar jag tid att göra saker jag inte hunnit med, titta på nya möjligheter och utmaningar, sätta upp nya mål med min verksamhet.(Får även tid att göra lite tråkigare saker, som bokföring.. ;-) )Detsamma gäller min löpning, efter en oviss tid av rehab och återgång till löpning, har jag nu kunnat börja springa upp till 5-6 km, utan avbrott, vilket i sig är små glädjeämnen i vardagen. Mitt mål är nu en långsam ökning och att jag i sommar ska kunna springa fjällöpning igen <3. 
 
Ta hand om dig och din nära och kära! Ta vara på varje dag, se även de små ljusglimtarna och se fram emot nya mål och möjligheter.