Att följa sitt hjärta

Det är bra att ha planer och mål, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men det kan bli toppen ändå!
Jag hade tänkt att åka årets första skidlopp 45 km i Åsarna i helgen, eftersom jag vet att det är en trevlig tävling och att jag brukar trivas där. Att tävla ska för mig vara glädje, kännas roligt och finnas en längtan. En av anledningarna att jag faktiskt slutade en elitsatsning på maraton, var just att jag hade tappat en del av glädjen, då funkade det inte att fortsätta satsa på den nivån. Ännu viktigare kanske det är idag, då mitt tävlande är långt ifrån att nå kvalgränser, prestera på mästerskap, eller nå personbästa.
Vissa dagar är man inte på topp. Saker kanske inte blir som man tänkt sig, jag vill så mycket mer än vad jag känner att jag klarar av eller det händer något som gör att livet helt plötsligt känns ganska svårt. I fredags hade jag en sådan dag, glädjen fanns inte där, jag var inte närvarande i mig själv. Det kändes inte längre roligt att åka iväg att tävla, försöka hitta det där bästa i sig själv, jag hade helt enkelt inte förmåga att känna glädjen. Då kändes det ganska självklart när Micke istället föreslog att "vad säger du om att bara åka till Vålådalen istället, åka lite skidor, elda i braskamin, äta gott, dricka lite vin och bara vara". Det var precis vad jag behövde!