Det är nu bara en vecka kvar tills jag tillsammans med en grupp förväntansfulla löpare finns i alquèzar för UTGS. De flesta av oss tänkte ta oss an 52 km banan, 2 st ska ta den stora utmaningen med 102 km. Förra året tog det mig 5 timmar och 19 min. då var banan 50 km och ca 2500 h.m. nu är den lite ändrad så i år blir det +2 km och + 500 h.m., känns lite pirrigt, för tyvärr har väl kanske inte träningen varit helt optimal för en sådan utmaning, men... med nummerlappen på..

Hur ska man då tänka en vecka innan en utmaning som det innebär att springa bergsultra, då det oavsett 52 eller 102 km, handlar om en rejäl uttömning av kroppen och många timmars ansträngning. För det första 1. VÅGA VILA!, något jag själv kan ha svårt för, man vill ju så gärna känna på kroppen. Kanske man känner att man inte riktigt gjort den träning man skulle och vill försöka kompensera med några mil till på kontot, eller man vet att man har tränat bra och är rädd att tappa inför loppet. Det enda du egentligen kan göra är att förstöra. Det är bättre att vila någon dag extra än att komma tilll loppet sliten, den träning du gör nu kan inte förbättra nämnvärt, däremot kan den försämra. 2. Se till att få några extra timmar på sömnkontot. Att vila är inte bara att vila från träning, det innebär även att låta kroppen få optimal återhämtning, sömn är en viktig faktor. De sista två nätterna kan vara svårt att sova ordentligt, speciellt om man kommer till en ny plats, om man dessutom måste kliva upp väldigt tidigt på tävlingsdagen, så blir det ofta inte mång atimmar sömn. Se till att ha sovit bra nätterna innan, den sista natten har eg. inte så stor betydelse. 3. Ät bra mat. Ibland är det svårt att motivera sig att äta ordentligt när man inte tränar i den mängd man är van vid, men det är nu du har chansen att fyll apå förråden extra inför loppet. Även här är det viktigt att inte vänt atill sista dagen, utan se till att äta bra mat dagarna innan loppet. 4. Fyll på med salter och mineraler. Det ser ut att kunna bli ganska varmt för oss nästa lördag, då är det även viktigt att fyll apå med vätsk aoch inte bara vatten, se även till att få med salter och mineraler som försvinner när du gör av med mycket vätska under ett lopp. 5. Se till att du har koll på utrustningen inann du åker. Det gäller inte bara de skor och kläder du har tänkt använda under loppet, i så här långa lopp finns även en utrustningslista över saker du ska bära med dig, se till att du har koll på detta innan, så att det inte blir en stress kvällen innan.. Til sist NJUT av loppet!! Det är det här du vill och nu står du där på startlinjen och har det du längtat till framför dig, så njut av att vara där! Du kan bara göra ditt bästa och det är bra nog!! Har inte förberedelserna varit optimala, så kanske du bara får ta det lite lugnare, var arealistisk över dina förväntningar på dagen och se till att ha roligt! Titta på omgivningen, säg något ord till funktionärer eller/och medtävlare, stanna till vid kontrollerna och se till att få i dig energi, tänk inte hela loppet på en gång, låt varje kontroll bli ett nytt mål. Njut av 

Senaste veckorna har vi haft fantastiska höstdagar. Fjällen är som vackrast och luften är underbar. Du som har möjlighet, passa på att lägga lite grund i fjällen, nu innan snön kommer och dagarna blir ännu kortare. Du som inte kan/har möjlighet att springa i fjällen kan ändå nyttja de fina höstdagarna till någon lång löptur, distans i behagligt tempo, där du passar på att njuta av höstens färger, luft och sol. Kanske ska du ta dig an Lidingöloppet i helgen!? Passa på att njuta lite också :-).

Förra helgen gjorde jag tillsammans med Micke en fjälltur med övernattning i Lunndörren, det är helt fantastiskt att ta sig fram i fjällmiljö med lätta löpskor, lätt ryggsäck, stanna vid bäckarna för att dricka, lite matsäck för extra stopp, för att inte prata om lördagsbastu i Lunndörren.

Tips för löpturen i fjällen - ta inte med för mycket packning. Sover du i en STF fjällstuga kan du köpa mat på plats, ta med för att ha energi under dagen, så kan du klara middagen på plats. Skaffa ett reselakan, tar liten plats och skönt att sova i. Regnjacka, vantar, mössa, en uppsättning torra kläder och en liten handduk, sedan klarar du ett par dagar :-)

Ut och njut oavsett om du ska tävla eller "bara" springa där och hur lusten faller på!

..så är vi på väg igen mot Alquézar och UTGS Då ska vi uppleva, springa och utmana. Jag kan utlova trötta ben, men även en fantastisk upplevelse. I dagsläget är vi 12 st som åker, med lite olika mål med resan. Några ska ta sig an 102 km, medan vi är några andra som nöjer oss med 52 eller 38 km. Profilen säger lite om terrängen, kuperat och utmanande. Kommer bli fantastiskt!!

Idag har jag inget sug efter asfalt eller löparbana, nu föredrar jag trail, fjäll och bergslöpning. Kanske var sak har sin tid och tjusning. I helgen gick Finnkampen, jag  blev påmind att för 7 år sedan var jag med och la grunden för en svensk trippel, då var sekunderna viktiga. Då satsade jag på att bli så bra som möjligt på maraton, dit jag räknade asfaltsmaror, där tiderna kan jämföras, där man springer mästerskap och blir uttagen i friidrottslandslaget. Idag är tiderna inte lika viktiga, idag tävlar jag för upplevelsen, känslan, atmosfären och till sist endorfinerna att få gå i mål och tagit ut det man kunde just idag.

Lördagens fjällmara i Vemdalen:
45 km, 4.36. 1900 höjdmeter
Asfaltsmaraton
42 195 meter 2.30.39(personbästa) +- 50 höjdmeter

Att springa fjällmaraton mot att springa asfaltsmaraton.

Springer man ett fjällmaraton kan man räkna med at springa 43-46 km, metrarna är inte så viktiga, det är så mycket mer som spelar in, myrlöpning, fjälltoppar, sten, spänger, teknisk löpning, grusväg kanske lite asfalt, slalombacke, toppstuga, lera, blött, torrt... Att springa en vanlig" asfaltsmara med tider mellan 2.30-2.40(där jag mestadels höll mig), där det på sin höjd varit en backe som Västerbron, kanske lite gatsten som känns jobbig, men i övrigt inte så mycket överraskningar :-).

I lördags sprang jag Vemdalen Fjällmaraton, en jobbig, men rolig upplevelse och efteråt riktigt nöjd att både delta och stolt att få kliva högst upp på pallen. Nöjd över min egen vilja och fokus på upplevelse då jag ganska tidigt(efter ca 20 km) började känna krampkänning i sätesmusklerna, att då hela tiden måste lyfta benen, för den tekniska löpningen, mycket sten och svår teknisk löpni terräng, det tog ytterligare fäste i musklerna. När det sedan kom en slalombacke att "störta" nerför och sedan ta nästa upp, då var benen rätt möra sista biten upp till toppen på slalombacken var "kliv, kliv överlev" sista milen såg jag bara framför mig att få komma i mål. Den känslan att få komma i mål... det är väl den som gör att jag fortsätter att stå där på startlinjen med ångestladdad förtjusning, det blir jobbigt, benen blir trötta, kramp eller inte... Men Känslan att gå i mål... och träffa alla andra trötta, goa fjällöpare det är belöningen. Jag kommer säkert tillbaka :-)