Tack vare dina råd och inspiration lyckades jag slå mitt personbästa med 6 minuter. Känns fantastiskt bra! Dra på i backarna, ta det lungt vid vätskekontrollerna och tillåta sig att gå i uppförsbackarna gjorde att det var en fröjd att springa tre mil. - från en nöjd löpare från helgens Lidingölopp.

Jag stod inte själv på startlinjen på årets Lidingölopp. Idag är jag däremot oerhört stolt över att få hjälpa andra att nå sina mål på bl.a. Lidingöloppet och när jag efter helgen får dessa rader på min mail, känner jag mig extra glad, även om jag inte själv genomförde 30 tuffa km på Lidingö i lördags.

Det var några år sedan jag nu stod på startlinjen för Lidingöloppet 30 km. Men jag har fortfarande ett speciellt förhållande till Lidingöloppet, ett av mina favoritlopp under min aktiva karriär. För mig är "riktiga" Lidingöloppet 30 km. Just för att den distansen och den terrängen finns bara på Lidingöloppet. Jag vann damernas 30 K 2002,2004,2005 och 2006, var tvåa 2008 och hade som sämsta tid 2:00:00, min bästa tid 1:53:13 står sig fortfarande som damrekord på distansen. Att jag dessutom sprungit fem Lidingö 15km  och två 10 km i K22 och dessförinnan ytterligare ett antal 10 km i juniorklass, så förstår ni att jag har ett speciellt hjärta för det loppet. Jag har dessutom sprungit Lidingöloppet Kina.

Idag har jag inte samma längtan att tävla och har inte hittat tillbaka till att springa bara för upplevelsen, jag vet mycket väl att jag inte kan göra de tider jag en gång presterat, men kanske jag kommer tillbaka om några år och spränger den där 2 timmars gränsen.

Bra jobbat alla löpare som genomförde årets Lidingölopp, kanske ses vi därute om några år... Men till dess glädjs jag lite extra till de jag lyckats stötta på vägen motnågot extra.

// Lena

När jag var ute på min lilla fjällöpning mellan Ramundberget och Vålådalen fick jag den frågan ett par gånger. Vilket fick mig att reflektera lite extra inför frågeställningen. När någon vandrar med tung ryggsäck och kraftiga kängor mellan stugorna, tror jag inte det är någon som frågar vad de tränar inför, kanske snarare i sådana fall, om de tränat för att kunna genomföra det.

När jag satsade på att hela tiden göra bättre tider, kvalificera till mästerskap, så var löpningen/träningen inriktad just på det att springa fortare, ta nya personbästa, vinna tävlingar o.s.v..

Just nu kanske det är så att jag tränar just för den glädjen jag finner i att springa och för att just klara av den här typen av turer. För mig är att springa i fjällen en upplevelse, frihet och härlig tur just där och då. När jag springer i fjällen tänker jag inte träning på det sättet som jag kanske gör när jag springer på landsväg, bana eller liknande, jag tänker inte km tider, eller tid överhuvudtaget. Jag stannar vid en bäck och dricker, vid en utsikt och bara njuter, stannar för att fylla på med lite energi av t.ex. choklad, smörgås eller något annat.

Kanske är det just därför jag tränar idag, för att jag tycker det är en glädje att kunna springa, en frihet att kunna ge sig ut på fjällen och ta sig flera mil utan tanke på tid och rum.