Vemdalen Fjällmaraton
Jobbigt, motvind, trötta ben, kämpa.. och helt underbart...
Det är inte så ofta jag sätter på mig nummerlappen nuförtiden, och jag kan lova det känns. Huvudet vill mer än kroppen, tävlingsmänniskan finns där någonstans, men benen räcker inte riktigt till. Men ändå står jag där på startlinjen, känner det lilla pirret, tävlingsinstinkten och glädjen att kunna.. viljan att vinna över mig själv skräckblandad förtjusning över vad som väntar och ja, jag gillar det! Baksidan är att ha förväntningar, som att jag skulle kunna prestera som när jag tränade på en helt annan nivå, utmaningen är att stå där på startlinjen och kunna göra mitt eget lopp. Huvudsaken för mig är att kunna njuta, uppleva och känna känslan av tillfredsställelse när jag går över mållinjen och ja, jag gjorde det även i lördags. Att dessutom få stå överst på prispallen är en ära.
Det kommer bli fler gånger som jag står där på startlinjen med tanken varför och svaret blir för att jag gillar det på något sätt :-)
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Gustav » Nya mål: ”Kloka ord. Allt är inte givet och självklart, allt blir inte som man tänkt sig. ..”
-
Roger Jern » Coaching Online: ”Hej Lena ! Önskar hjälp med ett träningsprogram. ”
-
Jenny Wikner » Morgonträning för piggare dag: ”Tack för en bra föreläsning Lena! Ser fram emot din kurs senare i vår =) ”
-
Marie » Morgonträning för piggare dag: ”Tack för en härlig start på morgonen och bra föreläsning! :)”
-
Julia » Morgonträning för piggare dag: ”Tack för en trevlig morgon Lena! Nu har jag anmält mig till en av löpargrupperna..”